Jag hade haft värsta helgen efter VFU veckorna. ATT REDIGERA EN FILM på VFUn satte ett stort press på mig.
Jag upprepade tanken flera gånger att hur ska jag sammanfatta min första upplevelse som lärarstudent på framtidens arbetsplats?
I måndags var jag så stressad att gick direkt till data salen istället för Stora Design, för att överföra materialet på VFUn och börja jobba med filmen. Typiskt jag.
Det var som en lättnad att prata med Viktoria. Det var då jag fick veta att jag är på rätt spår.
Jag menar att det är hur lätt som hälst att gå i vilse när man har massor med råa idéer men som sagt Viktoria skalade av en del av materialet vilket var bra.
Efter pratstunden med VK nappade jag på manuset jag brann för.
Vänta nu, sagan är inte slut.
Då satte jag mig typ glad och nöjd och började jobba med projektet. Som tur Linda var med när jag kollade på packad filmen.
Späckat, klart, fint tänkte jag.
Då försökte jag Exportera filmen, och det var då problemet inträffades. Det var sista gången jag såg filmen.
Filmen försvann som rök i luften. Måns kollade flera gånger efter det i alla filer men det var inte lönsamt. Jag var så förvirrad och yr som inte kunde reagera någonting. Bara försökte vara lugn.
Bara försökte lugna ner mig att nu har det gått.
Gjort är gjort.
Man kan inte backa i tiden och såna tjafsar.
Men vad kunde ha gjort annars? Gråta?
Nej jag bara tänkte att ok nu går det inte att fixa det. Det är nu som är viktigt. Jag är nuets drottning. ( fortfarande försökte vara cool)
Jag hoppades att det gick att fixa sakerna i dåtid men men.
Jag bara försökte skriva ner del av manuset jag kom ihåg.
Jag känner mig väldigt trött J
Imorgon är en ny dag hoppas att den här gången blir det bra.
Kram
En lugnare Soroor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Soroor!
SvaraRaderaEn sammanfattning av din blogg så som jag uppfattat den
Under kursens gång har vi haft uppgiften att blogga reflekterande om utbildningen. Jag antar att de som planerat in detta arbetssätt för oss har tänkt sig att detta kan vara ett bra sätt att komma igång med utbildningen. Min uppgift har varit att följa ditt skrivande. Liksom jag, har du skrivit ganska frekvent.
Du kände dig snabbt hemma i skolmiljön och smälte snabbt in i klassgemenskapen. Du beskriver diskussionerna ni hade i grupparbetena som demokratiska, alla hade sina åsikter och alla fick göra sig hörda.
Klarén ändrar sättet att se
Din humoristiska och i högsta grad finurliga iakttagelse och beskrivning av Klaréns föreläsningar var jätterolig. Du skriver på din blogg den 10:e september:
”Han släkte all ljus och färg på mina kläder som jag försökte macha på morgonen.Han släkte även alla färger på mig. Jag var helt grå.
Jag kände mig som en skådespelare i en gammal film eller som en del av en installation.
Det kom som en kick alltså mer koffein än kaffet jag tog.”
Koppfelts föreläsning fångade ditt intresse, likaså Pias.
PO-träffen beskrev du som positiv men en aning skrämmande på grund av pratet om anmälningar och socialtjänst.
Filmkursen var rolig, du berättar entusiastiskt om hur den nya tekniken gör det möjligt att snabbt och enkelt arbeta fram sina idéer:
”Det som gör det väldigt intressant är det att med hjälp av nya teknologin och nya verktyg processen mellan tanken och resultatet blir allt för kortare.
Det är fantastiskt att man når resultatet så snabbt så klart om man klarar sig med teknologin och systemet.”
Dilemmat med att vara småbarnsmor och student är att tiden knappt räcker till, det verkar inte vara lätt att hinna med. Du berättade den 12:e oktober hur svårt du har att hinna med familj, hemmasysslor och skolarbete.
Första VFU- perioden
Under Vfu-perioden som kom igång vecka 42 tog du med dig kameran. Men du upptäckte snart att det var svårt att få eleverna att ställa upp på bild.
Redan första dagen på praktiken observerar du vissa lärares slentrianmässiga inställning till sitt jobb. Det är inget du vill ta efter.
”Det dyker upp en del beteende som man inte vill ärva det som lärare.
Typ att en del lärare kommer till jobbet som en vana. Och vanor behövs absolut inte vara roliga. Man gör det för att man gör det.
Ska man ta det för givet”? (15:e oktober)
Du lyckas beskriva dina funderingar på ett kortfattat, enkelt sätt med en lätt ton. Jag kan nu i efterhand önska att du skrivit lite mer, förklarat lite mer ingående hur du tänkte. Du har en positiv inställning och verkar trivas bra i klassen och är entusiastisk över kursinnehållet. Visste du också att du var den första personen i klassen jag pratade med?
Hälsar Johanna