Det var alls inte lätt att komma till VFU platsen. Jag fick ringa samordnaren typ 5 ggr och därefter ett par ggr till själva läraren. Men det har belönat sig!
Jag har mycket att berätta om skolan jag hamnade på och så klart får jag så många osvarade frågor.
Typ HAB; BSO och massor med förkortade ord som man inte har någon aning om.
På arbetsmöten får jag ibland så krångliga frågor i mina tankar som inte går att besvaras. Frustrerande.
Och därefter ser jag mitt framtids liv som lärare framför mig.
Inte ens misstänka det att jag börjar bli hallucinerad men det är bara frågtecken överallt.
Det dyker upp en del beteende som man inte vill ärva det som lärare.
Typ att en del lärare kommer till jobbet som en vana. Och vanor behövs absolut inte vara roliga. Man gör det för att man gör det.
Ska man ta det för givet?
Och en del av läraren väcker den här frågan hela tiden i mina tankar: MOT eller MED studenterna?
Nu börjar jag hänga med när Kajsa och Viktoria berättade om sin egen stil och metod och kropp språk under undervisningarna som lärare.
Fast det är lättare och bedöma dem andra än sig själv.
Jag blev lite hysteriskt när Viktoria sade att det är bra att bli filmad av en annan medan man undervisar, men nu känner jag mig helt redo att bli filmad för att nu har jag en annan syn vinkel.
Nu har jag kommit ut som en (framtids) KONSTLÄRARE, alltså jag menar att man försöker att tänka mognare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är bra att fundera hur man själv vill vara som bildlärare tycker jag. Jag gör det också. Man ska definitivt inte lyssna för mycket på de som verkar vara trötta på sitt jobb. Viktigt att hitta sitt sätt och metoder och inte för att glömma- att ha kul också./J
SvaraRadera