slut kommentar

Jag kommer ihåg hur glad jag var den 31 augusti när jag kom till skolan. Det tog lite tid på sig innan vi fick schemat i handen.
Första kursen heter ¨Visuell kommunikation¨. Jag tänkte vad bra att vi ska fördjupa oss i ett sånt ämne. Eftersom vi alla kommunicerar visuellt.
Under kursbeskrivningen på schemat, står att Aristoteles uttryckte redan under den grekiska antiken att ¨själen aldrig tänker utan en bild¨.
Man kan inte komma ihåg saker och ting utan att ombildar dem med bild, färg och tolkning.
Jag ska bli konstlärare, jag ska kunna även för det mesta kommunicera visuellt med mina elever.
Alla sådana tankar gjorde kursen mycket mer intressant för mig.

Läroprocessen var stegvist och givande för mig.
Alla föreläsningar och intro kurser var lärande för mig. Först fick vi lära oss teoriskt och sen jobbade med kunskapen praktiskt.

¨En klassisk definition inom filosofin säger att kunskap består av sann berättigad tro¨. Ur Peter Gärdnfors: ¨Tankens vindlar¨ sid. 77 På ¨Perceptionsstudion¨ med Ulf Klarén har vi lärt oss om hur hjärnan omfattar ljus och färg.
Ulf Klaréns föreläsning fick mig att förstå att det inte finns något mysterium utan att det handlar om saker man absolut inte vet hur dem fungerar? Och även att det vi kallar det för känslor, har en inlärningsprocess som sker helt omedveten. Det var fantastiskt när han släkte all färg på oss i rummet genom att tända en natriumlampa. Alla var gråa, det han visade oss med sann trick på studion gjorde det mycket mer intressant för mig.
¨Jag har ett jag och ett mig. Jag kan inte bestämma över mig.¨ Ur semiotikens föreläsning.
På semiotik föreläsning har vi lärt oss om tecken, denotation, konnotation, tolkning av bilder och bildanalys. Hans föreläsning gav oss kunskapen att kunna se bilderna omkring oss med en annan syn. Han sa att: ¨det inte finns bilder utan att analysera dem¨. Det som han sa stämmer för att vi analyserar och tolkar bilderna hela tiden. Bildanalysen sker så naturligt som man inte är medveten om. I samband med föreläsningen läste vi böckerna: Möten med bilder (Eriksson Yvonne & Göthlund Anette 2004) och Visuell retorik (Carlsson Anders & Koppfeldt Thomas 2008). Att boken ¨Möten med bilder¨ var feminist vinklad gjorde det både intressant och ointressant för mig. Boken var givande men hade haft ont om bilder och färg på bilderna som redan fanns i boken. Kontexten mellan bilder och texten på Visuell retorik var däremot väldigt lättare att följa. Inga konstigheter eller osynliga bilder inträffades under studie tiden. Boken har en tydligt och pedagogiskt språk. Denna bok ¨Visuell retorik¨ kan jag ta nytta av som en handbok i kommande undervisningar.
Jag tog även nytta av boken ¨Praktisk lärarkunskap¨ Långström Sture & Viklund Ulf 2006. Denna bok kan bli min bibel i framtidens arbetsliv. Boken innehåller undervisningsmetoder, konflikt i klassen och även betygsättning m.m. Denna bok gav mig kunskapen att hur en lärare kan kommunicera med sina elever, vilket kom som en fördel när jag auskulterade läraren på VFU:n.
Kamera hanteringen hos Len och Ann-Cathrin var den fantastiska praktiska delen. På digitalstudion har vi lärt oss att berätta en film med bara 3 rörliga bilder.
Det var en bra träning om hur man kan kommunicera visuellt och berättar en historia med hjälp av bara 3 bilder.
I samma studio fick vi lära oss Imovie och som läxa gjorde vi en film på en minut med klasskamraterna. Jag tycker om att jobba i grupp för att man bollar tankarna fram och tillbaks med alla i gruppen. Att jobba i en grupp är också lönsamt för att man kan träna att vara demokratisk och även säga ifrån om man inte håller med.
Alla teoriska och praktiska kunskaper vi samlade under de här veckorna gav oss grunden för att vara på VFU:n och undersöka examinationsprojektet: lärande, kropp och rum.
På VFU:n auskulterade jag så många lärare på många olika lektioner. Kunskapen och uppgiften (lärande, kropp och rum) gav mig inblicken att lägga märke till helt nya saker som jag inte hade något koll på.
Efter auskultation på VFU:n kändes att jag lärde mig mycket. Jag kände mig mognare på ett bra sätt.


Bearbeting av materialet vi samlade på auskulteringen var en ny fas för mig. Jag tycker om att använda mina kunskaper i praktiken. Där fick jag ha en back up till böckerna vi läste och vetskapen vi samlade.

Det var då jag satte mig framför datorn och verkligen försökte använda min kunskap som ett starkt verktyg.
Jag valde bilder och texter som ville överföra budskapet med extra noggrannhet. Det fanns 125 bilder på olika lektioner jag var på, under VFU:n plus knappt 1 film på en timme plus mina teckningar och anteckningar jag samlade under dem här 2 veckorna.
Det var inte lätt att bli nöjd med manuset men slutligen redigerade jag en film på 2.30 minuter.
Denna film tycker jag väldigt mycket om för att det är resultaten på en massa tid och kunskap jag samlade på under de här nästan 10 veckorna.
¨Visuell kommunikation¨ hjälpte och stärkte min innersta inblick om vad saker och ting kommer ifrån. Jag ser djupare på allt som redan finns omkring mig och försöker hitta en ledning för befinnande av material, bild, film, saker och ting.
Detta synsätt kanske är meningen med kursen. Att kunna undersöka allt som kommunicerar med oss och ifrågasätta varför skapades just det?

VAD? ÄR DET B. . . . ?

Jag hade haft värsta helgen efter VFU veckorna. ATT REDIGERA EN FILM på VFUn satte ett stort press på mig.

Jag upprepade tanken flera gånger att hur ska jag sammanfatta min första upplevelse som lärarstudent på framtidens arbetsplats?

I måndags var jag så stressad att gick direkt till data salen istället för Stora Design, för att överföra materialet på VFUn och börja jobba med filmen. Typiskt jag.

Det var som en lättnad att prata med Viktoria. Det var då jag fick veta att jag är på rätt spår.
Jag menar att det är hur lätt som hälst att gå i vilse när man har massor med råa idéer men som sagt Viktoria skalade av en del av materialet vilket var bra.

Efter pratstunden med VK nappade jag på manuset jag brann för.
Vänta nu, sagan är inte slut.
Då satte jag mig typ glad och nöjd och började jobba med projektet. Som tur Linda var med när jag kollade på packad filmen.

Späckat, klart, fint tänkte jag.
Då försökte jag Exportera filmen, och det var då problemet inträffades. Det var sista gången jag såg filmen.

Filmen försvann som rök i luften. Måns kollade flera gånger efter det i alla filer men det var inte lönsamt. Jag var så förvirrad och yr som inte kunde reagera någonting. Bara försökte vara lugn.

Bara försökte lugna ner mig att nu har det gått.
Gjort är gjort.
Man kan inte backa i tiden och såna tjafsar.

Men vad kunde ha gjort annars? Gråta?
Nej jag bara tänkte att ok nu går det inte att fixa det. Det är nu som är viktigt. Jag är nuets drottning. ( fortfarande försökte vara cool)

Jag hoppades att det gick att fixa sakerna i dåtid men men.
Jag bara försökte skriva ner del av manuset jag kom ihåg.

Jag känner mig väldigt trött J

Imorgon är en ny dag hoppas att den här gången blir det bra.

Kram
En lugnare Soroor

hjälp

Jag har ett enormt stort problem.
Dem flesta inte vill bli fotad.

Så fort jag tar upp kameran och frågar om det är någon som inte vill vara med bilden då är det bara själva läraren som står mitt i klassen.

Tänk vart eleverna står? Ja bakom mig. Alltså ingen vill vara med på bilderna.
Dem får en grupp tryck också, jag menar även dem som inte bryr sig reser upp sig.

Då vid varje bildtagning är jag tvungen att berätta att det är bara mina klasskamrater som ser materialet sen men vilken slöseri med tid.

Hur har ni löst upp problemet för jag har verkligen ont om material. Det kanske bli jätte jobb att skapa statyer sen.

VFU 2d

Andra veckan av VFUn har börjat ganska bra eftersom man visste lite mer om grupper och arbetsuppgifter.

Det kändes att eleverna har accepterat min närvaro på lektionerna också. I början fick jag känslan av att dem inte kan uttrycka sig bra på grund av min existens.

Jag kanske har inte berättat att jag fick ett sånt ompysslat schema. Det var jobbigt bara första dagen men det har belönat sig.

Jag fick ett sånt toppen ide av min springande mellan lektionerna då jag gjorde ett extra projekt som inte var i schemat men resultatet blev bra.

Sen kommer vi till dagens möte.
På mötet kunde jag hänga mycket mer den här gången jämfort med förra gången. Lärarna kommer med bra frågor till arbetslaget och dem löser upp problemen på ett avancerat sätt.

Jag började anteckna tankarna i min framtids bibel.

The Film

Ja
En sån söndag kväll efter en full fart vecka.
Tankarna har börjat slå ihop om filmen som vi ska lämna vecka 44.

Jag har blivit väldigt fundersamt om det att vad filmen ska handla om o.s.v.
Det är jättemycket som är på gång där.

Jag menar projektet heter Lärande, kropp och rum men det finns fundersamma stunder på personal rummet också.

För det går ganska smidigt på lektionerna typ man nästan vet vilka studenter som njuter av momenten eller inte.

Relationen mellan studenterna är också tänkbar men jag känner mig lite nervös för ändå känns huvudet helt tomt.

Förresten idag var jag och min dotter på utställningen av Shirin Neshat (Kvinnor utan män). WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW
Väldigt inspirerande, schoksande bra och otroligt känslosam.
Det fanns delar jag bär på mig från hemlandet.

Efter filmen känns det ännu tommare i lilla huvudet. Det var bra. Jag har hem längtan.
Men det var skönt att det var bara jag och Niki alltså kvinnor utan en ända män.

VFU första veckan 1

Det var alls inte lätt att komma till VFU platsen. Jag fick ringa samordnaren typ 5 ggr och därefter ett par ggr till själva läraren. Men det har belönat sig!

Jag har mycket att berätta om skolan jag hamnade på och så klart får jag så många osvarade frågor.
Typ HAB; BSO och massor med förkortade ord som man inte har någon aning om.
På arbetsmöten får jag ibland så krångliga frågor i mina tankar som inte går att besvaras. Frustrerande.

Och därefter ser jag mitt framtids liv som lärare framför mig.
Inte ens misstänka det att jag börjar bli hallucinerad men det är bara frågtecken överallt.

Det dyker upp en del beteende som man inte vill ärva det som lärare.
Typ att en del lärare kommer till jobbet som en vana. Och vanor behövs absolut inte vara roliga. Man gör det för att man gör det.
Ska man ta det för givet?

Och en del av läraren väcker den här frågan hela tiden i mina tankar: MOT eller MED studenterna?

Nu börjar jag hänga med när Kajsa och Viktoria berättade om sin egen stil och metod och kropp språk under undervisningarna som lärare.
Fast det är lättare och bedöma dem andra än sig själv.

Jag blev lite hysteriskt när Viktoria sade att det är bra att bli filmad av en annan medan man undervisar, men nu känner jag mig helt redo att bli filmad för att nu har jag en annan syn vinkel.

Nu har jag kommit ut som en (framtids) KONSTLÄRARE, alltså jag menar att man försöker att tänka mognare.

rörlig bild och still bild

Klockan är 23:07.
Idag har jag jobbat som fan alltså.

Idag var första dagen på VFUn och då nu efter att jag har matat min bebis typ 3 ggr, badat henne, läste en bok till henne, lekt med henne, lagt henne, åt en snabb middag, fixade mina kameror till imorgon, kollade schemat igen, (förlåt men det är bara min lista), gått genom mina anteckningar, skickade några mail till vår skadeförsäkring och på slutet duschat mig

Fick jag en sån ångest känsla att jag hade inte hunnit att skriva om förra veckan i min blogg.
Ja, ja
Vi hade haft helgen men jag är så säkert att ni inte vill ett dug höra om det för listan är ännu längre.

Men ifall: förra veckan var det så roligt att jobba med still och rörlig bild.
Vår grupp bestod av Clara och Anna N.

Ingen dum kombination av våra erfarenheter. Vi hade haft det så trevligt tillsammans. Vi kunde ha sagt våran och var så demokratiska som hälst.

Vi var nöjda med resultatet på både filmerna. Vi hade det så kul när vi jobbade på projekten.
Eftersom vi gjorde två filmer var och en på 1 minut och det tog typ 24 timmar på oss.

Nu får jag ångesten igen för då tänker jag på tid och kraften jag ska lägga på projektet efter VFUn själv. Ensam alltså.
Men hoppas att vara lika nöjd med resultatet i efterhand då.

Jag kommer att ha filmen på min blogg när jag har fått det av Len.

God natt

PO

PO dagen.
En timme buss resa för att vara på PO platsen. ?!
Väldigt bra och givande information om socialen.

Eftersom så fort kommer orden anmälan, socialtjänsten och barn kommer man ikapp med rädslan. Det har varit så för mig.

Det var lugnande att socialtjänstens ansvarige pratade med oss.
Över huvudtaget hela dagens information var givande. Allt som dök upp om kultur skillnaden tills statistiken osv.

Tanken slog mig igen att man är en aktiv del av en hel. Så klart att det innebär mer ansvar men det var det jag tänkte mig i början, att ta ansvaret och vara en aktiv del av samhället.

spiral kjol tog priset i Paris

Under veckan har vi kommit igång med rörlig bild och video eller vi ska bli bättre på det.
Mitt intresse är oändligt när det gäller bild och film.

Jag menar att det är väldigt tagande ämne när det gäller bild och foto så att jag kan bli sittande i hur många timmar som hälst.

Det som gör det väldigt intressant är det att med hjälp av nya teknologin och nya verktyg processen mellan tanken och resultatet blir allt för kortare.

Det är fantastisk att man når resultatet så snabbt så klart om man klarar sig med teknologin och systemet.

System kameror!
Vilken värld alltså även om jag missade intro lektionen men jag har en system kamera som kräver så mycket tid att man kommer igång och få bästa resultatet på, vilket jag inte kunde förverkliga än.

I torsdags fick jag jobba med Felix.
Det var kult att jobba med honom. Det fungerade.

Efter pausen kollade vi på våra korta filmer.
Jag tycker att jag trivs med mina klasskamrater bra eftersom alla är så unika.

SKÖNT

visuell uppfattning

TYSTNADSPLIK

HAR STUDENTERNA RÄTT ATT BÄRA PÅ KNIVAR?

KROPP RUM

LÄRANDE

Om man tänker på ordet ''Diskurs'' då alla BI ettor kommer att förstå min bild-berättande.

Det finns verkligen mycket att tänka på.

Det finns massor med oklarheter. Samtidigt att jag vill börja på praktiken för att förstå syftet med uppgiften, känner jag mig lite stressigt att det vara för mycket för min hjärnas utrymme.

Alla uppgifter är så .....

Har ni aldrig dökt?

man har samma känsla. Samtidigt som man vill hoppa ändå höjden gör en rädd.

konst är gott

Måndag morgon

Bråttom

Möte med mentoren

Stress

Till sist sitter jag på föreläsningen

Ångest att är 15 minuter försent

Pia Bohlin Verkade som en gudinna i mina ögon. Hon är så positivt, lugn och glad.

Hela stämningen förvandlas till positivt.

Det känns skönt att sitta här och lyssna på henne.

Egentligen känns det att jag har hamnat rätt.Man får nästan hem känsla.

En riktigt kort och givande historia berättande om konst-lärandet, vilket inte stör lusten för resten av hennes föreläsning Vi fick höra om en barnsvärld styrd av vuxna.

Det fick mig att komma ihåg en hel del av min egen barndom. Alla stensil papper, så fula, så illa luktande, så varma från kopiator, så ointressanta fast mina blev alldeles konstiga med alla färgglada djur.

Vi var med och hörde om att bildpedagoger och bildtraper är från två olika planeter vilket är sant. Jag vill lära mig att påverka mitt samhälle medveten. Jag vill lära barn att uttrycka sig på ett vettigt sätt.

Egentligen har jag hamnat rätt.

Den röda tråden

Konsten att beskriva och tolka bilder.
Att man bara kunna se bilderna som dem är utan att gå efter minnes erfarenheter.

Konsten att kunna tolka bilder på ett avancerat sätt och analisera dem.

Typ att man ser bilder på Barak Obama och att se dem bara som bilder på en man utan att låta texter runt bilden fånga dig och leda dina tankar.

Att själva texten kan vara en del av bilden som kan förstärka känslan på bilden eller att bilden stärkar texten som en ikon på hela kontexten.

Vi även fick analisera några bilder på dagens-tidning vilket var också jättebra och gav mig en ny vinkel.

Att hur kan man reagera mot texter och att bli fångad av dem även om man har jobbat med bilder på länge.

Förut som konst student tog jag alltid nytta av bilder på tidningar och magaziner men det Thomas Koppfeldt sade också var tänktbart att istället för att skapa nya bilder hela tiden kan man använda bilder som redan är skapade.

Föreläsningen fick mig att tänka hur fångade vi är av bilder över huvud taget.
Att man fungerar kanske inte lika bra utan att få informationer utan någon bild och beskrivning om man räknar språket och bokstäver som . . . . .

090909

Den 09 september 2009.
Man kunde ha gift sig eller skaffat barn under ett sånt rimligt datum.
Skulle man verkligen ha behövt göra det för att komma ihåg denna dagen?

Jag satte mig på Perceptions studion och var alldeles förvånad av allt trolleri Ulf Klaren gjorde. Med bara ljus.

Han släkte all ljus och färg på mina kläder som jag försökte macha på morgonen.
Han släkte även alla färger på mig. Jag var helt grå.
Jag kände mig som en skådespelare i en gammal film eller som en del av en installation.

Det kom som en kick alltså mer koffein än kaffet jag tog.

Det var suveränt så att jag tappade hakan. Jag har aldrig sett mig så där i verkligheten kanske på bilder.

Jag var helt tagen av hans sjungande röst, färgar och ljus som lekte med oss.
Att jobba med skuggor innan gav mig massor med nya idéer.

Vi såg väldigt intressanta ljus och färg upplevelser men han sa några saker som fick mig att tänka extra på dem.
Vi pratade mycket om fakta. Om fysik och om verkligheten.
Han sa att man ska tro på det man ser även om det inte är så i verkligheten.

Och att vi människor är gjorda så där att se sakerna på det sättet vi ser. Det han sa kom som en tröst för fysiks världen inte är alls som det man ser och alla färger får konstiga namn och saker kan förändras rjält.


På vägen mot tunnelbanan var vi överens att Ulf Klaren är som en levande bibliotek. Den 090909 kände jag mig som ett barn igen.

vad jag är glaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaad

Välkommen Lärarekandidater

Ja egentligen är jag på Konstfack. Jag blir tagen av den vita stora halen. Där vill jag vara och få den sköna känslan av att jag hade ett liv som konstnär innan flyttningen.

Känslan är bekant och skönt att efter allt det här är jag egentligen någonstans jag trivs med.
Det kändes att jag börja brinna igen att bli konstnär.

Men då blev vi alla ettorna anfallen av alla möjliga informationer så att jag nästan blev lite nervöst att hur skulle jag kunna klara mig med allt då?

Det kändes absolut bäst att vi satte igång ganska direkt efter kursstarten. Åt första projekt borde vi välja ett ställe på skolan och ha förstärkt känslan man fick ifrån.

Vi jobbade i små grupper och det var en bra början också för då fick vi ta en sådan lång vandrings tur på skolan och få känna varandra lite bättre.

Gud! Vi hade så balla idéer och alla hade så starka åsikter vilket var jättebra. Det har blivit mycket mer givande än vad jag trodde för alla hade sagt sitt samtidigt att vi var väldigt demokratiska.

Det blev diskussioner om former och färger och bokstäver och så klart kultur skillnader.
Men nästan på slutet av dagen var vi alla nöjda och glada fast lite trötta av allt aktivitet.

På redovisningen på slutet av veckan fick jag uppleva en sådan härlig lektion eftersom alla hade tänkt så olika och att alla hade så olika synpunkter.

Tanken slog mig igen att vad underbart är det att människogrupper är så annorlunda.