090909

Den 09 september 2009.
Man kunde ha gift sig eller skaffat barn under ett sånt rimligt datum.
Skulle man verkligen ha behövt göra det för att komma ihåg denna dagen?

Jag satte mig på Perceptions studion och var alldeles förvånad av allt trolleri Ulf Klaren gjorde. Med bara ljus.

Han släkte all ljus och färg på mina kläder som jag försökte macha på morgonen.
Han släkte även alla färger på mig. Jag var helt grå.
Jag kände mig som en skådespelare i en gammal film eller som en del av en installation.

Det kom som en kick alltså mer koffein än kaffet jag tog.

Det var suveränt så att jag tappade hakan. Jag har aldrig sett mig så där i verkligheten kanske på bilder.

Jag var helt tagen av hans sjungande röst, färgar och ljus som lekte med oss.
Att jobba med skuggor innan gav mig massor med nya idéer.

Vi såg väldigt intressanta ljus och färg upplevelser men han sa några saker som fick mig att tänka extra på dem.
Vi pratade mycket om fakta. Om fysik och om verkligheten.
Han sa att man ska tro på det man ser även om det inte är så i verkligheten.

Och att vi människor är gjorda så där att se sakerna på det sättet vi ser. Det han sa kom som en tröst för fysiks världen inte är alls som det man ser och alla färger får konstiga namn och saker kan förändras rjält.


På vägen mot tunnelbanan var vi överens att Ulf Klaren är som en levande bibliotek. Den 090909 kände jag mig som ett barn igen.

vad jag är glaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaad