visuell uppfattning

TYSTNADSPLIK

HAR STUDENTERNA RÄTT ATT BÄRA PÅ KNIVAR?

KROPP RUM

LÄRANDE

Om man tänker på ordet ''Diskurs'' då alla BI ettor kommer att förstå min bild-berättande.

Det finns verkligen mycket att tänka på.

Det finns massor med oklarheter. Samtidigt att jag vill börja på praktiken för att förstå syftet med uppgiften, känner jag mig lite stressigt att det vara för mycket för min hjärnas utrymme.

Alla uppgifter är så .....

Har ni aldrig dökt?

man har samma känsla. Samtidigt som man vill hoppa ändå höjden gör en rädd.

konst är gott

Måndag morgon

Bråttom

Möte med mentoren

Stress

Till sist sitter jag på föreläsningen

Ångest att är 15 minuter försent

Pia Bohlin Verkade som en gudinna i mina ögon. Hon är så positivt, lugn och glad.

Hela stämningen förvandlas till positivt.

Det känns skönt att sitta här och lyssna på henne.

Egentligen känns det att jag har hamnat rätt.Man får nästan hem känsla.

En riktigt kort och givande historia berättande om konst-lärandet, vilket inte stör lusten för resten av hennes föreläsning Vi fick höra om en barnsvärld styrd av vuxna.

Det fick mig att komma ihåg en hel del av min egen barndom. Alla stensil papper, så fula, så illa luktande, så varma från kopiator, så ointressanta fast mina blev alldeles konstiga med alla färgglada djur.

Vi var med och hörde om att bildpedagoger och bildtraper är från två olika planeter vilket är sant. Jag vill lära mig att påverka mitt samhälle medveten. Jag vill lära barn att uttrycka sig på ett vettigt sätt.

Egentligen har jag hamnat rätt.

Den röda tråden

Konsten att beskriva och tolka bilder.
Att man bara kunna se bilderna som dem är utan att gå efter minnes erfarenheter.

Konsten att kunna tolka bilder på ett avancerat sätt och analisera dem.

Typ att man ser bilder på Barak Obama och att se dem bara som bilder på en man utan att låta texter runt bilden fånga dig och leda dina tankar.

Att själva texten kan vara en del av bilden som kan förstärka känslan på bilden eller att bilden stärkar texten som en ikon på hela kontexten.

Vi även fick analisera några bilder på dagens-tidning vilket var också jättebra och gav mig en ny vinkel.

Att hur kan man reagera mot texter och att bli fångad av dem även om man har jobbat med bilder på länge.

Förut som konst student tog jag alltid nytta av bilder på tidningar och magaziner men det Thomas Koppfeldt sade också var tänktbart att istället för att skapa nya bilder hela tiden kan man använda bilder som redan är skapade.

Föreläsningen fick mig att tänka hur fångade vi är av bilder över huvud taget.
Att man fungerar kanske inte lika bra utan att få informationer utan någon bild och beskrivning om man räknar språket och bokstäver som . . . . .

090909

Den 09 september 2009.
Man kunde ha gift sig eller skaffat barn under ett sånt rimligt datum.
Skulle man verkligen ha behövt göra det för att komma ihåg denna dagen?

Jag satte mig på Perceptions studion och var alldeles förvånad av allt trolleri Ulf Klaren gjorde. Med bara ljus.

Han släkte all ljus och färg på mina kläder som jag försökte macha på morgonen.
Han släkte även alla färger på mig. Jag var helt grå.
Jag kände mig som en skådespelare i en gammal film eller som en del av en installation.

Det kom som en kick alltså mer koffein än kaffet jag tog.

Det var suveränt så att jag tappade hakan. Jag har aldrig sett mig så där i verkligheten kanske på bilder.

Jag var helt tagen av hans sjungande röst, färgar och ljus som lekte med oss.
Att jobba med skuggor innan gav mig massor med nya idéer.

Vi såg väldigt intressanta ljus och färg upplevelser men han sa några saker som fick mig att tänka extra på dem.
Vi pratade mycket om fakta. Om fysik och om verkligheten.
Han sa att man ska tro på det man ser även om det inte är så i verkligheten.

Och att vi människor är gjorda så där att se sakerna på det sättet vi ser. Det han sa kom som en tröst för fysiks världen inte är alls som det man ser och alla färger får konstiga namn och saker kan förändras rjält.


På vägen mot tunnelbanan var vi överens att Ulf Klaren är som en levande bibliotek. Den 090909 kände jag mig som ett barn igen.

vad jag är glaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaad

Välkommen Lärarekandidater

Ja egentligen är jag på Konstfack. Jag blir tagen av den vita stora halen. Där vill jag vara och få den sköna känslan av att jag hade ett liv som konstnär innan flyttningen.

Känslan är bekant och skönt att efter allt det här är jag egentligen någonstans jag trivs med.
Det kändes att jag börja brinna igen att bli konstnär.

Men då blev vi alla ettorna anfallen av alla möjliga informationer så att jag nästan blev lite nervöst att hur skulle jag kunna klara mig med allt då?

Det kändes absolut bäst att vi satte igång ganska direkt efter kursstarten. Åt första projekt borde vi välja ett ställe på skolan och ha förstärkt känslan man fick ifrån.

Vi jobbade i små grupper och det var en bra början också för då fick vi ta en sådan lång vandrings tur på skolan och få känna varandra lite bättre.

Gud! Vi hade så balla idéer och alla hade så starka åsikter vilket var jättebra. Det har blivit mycket mer givande än vad jag trodde för alla hade sagt sitt samtidigt att vi var väldigt demokratiska.

Det blev diskussioner om former och färger och bokstäver och så klart kultur skillnader.
Men nästan på slutet av dagen var vi alla nöjda och glada fast lite trötta av allt aktivitet.

På redovisningen på slutet av veckan fick jag uppleva en sådan härlig lektion eftersom alla hade tänkt så olika och att alla hade så olika synpunkter.

Tanken slog mig igen att vad underbart är det att människogrupper är så annorlunda.